I thought we had something special
I Linderås kyrka, där Julia blev Julia en gång för länge sen.
Linderås kyrka där man många söndagar suttit i bänkarna,
tiggt godis av farmor, vändt o vridit sig, pillat på psalmboken,
kollat på alla farbröder och aldrig riktigt förstått vad prästen
pratat om. Det är inte roligt i kyrkan man sitter liksom inte
o skrattar men idag när vi va på påskgudstjänst
så satt jag där och tyckte det va hemtrevligt på nått sätt.
Det går inte o beskriva men jag kommer alltid ha tillhörighet
till Linderås kyrka och en dag är det just i den kyrkan som
min kropp för sista gången får ta emot dagsljuset.
Bli inte orolig jag är inte jättekristen men visst vore de fint
om det fanns en himmel trots allt?
Kommentarer
Trackback