Usch idag serverade jag på två minnesstunder.
Spillde kaffe över hela duken på den ena och tappade
en gaffel i ryggen på en herre på den andra men
annars gick välallt prima... Just de fick sån jävla
värk i magen och ville gå o dö närsom men de går ju inte..
För imån vid halv sju ska jag va i macken och åka till gbg
med Jenny :) världsungdoms-spelen. 100m o 400m
plus att gå på stan däremellan!

Om man bara kunde vrida tillbaka tiden.
Skulle livet bli bättre då? Jag har iaf blivit en livserfarenhet
rikare men risken att jag gör samma sak nästa gång är stor.
Vi kom fram till rädsla hos oss båda, det stämmer.
Hur kan rädsla finnas i något så underbart?
Eller är allt bara inbillning. Nu när det kommit till denna punkt.
Ren reflex eller är det äkta?
Livet är ingen dans på rosor jämt!
Allt är helt enkelt försent, ett jävla år försent!