Sista dagen på jullovet, nu har vi bara halva tiden kvar.
Halva tiden av vår barndom, halva tiden av alla måsten.
Sen är vi fria. Eller är vi lämnade ensamma ?

Jag började nästa tycka om Nisse ända tills igår kväll då jag fick
veta att han vält min gran och käkat upp smällkaramellen som
innehöll min drömframtid. Jag var tvungen att öppna och läsa den,
7 år för tidigt, sen sakta se den brinna upp, borta.
Julen, borta. Livet är som en cirkel, en allt för rund cirkel.
Fast ändå en cirkel man kan va trygg i. En cirkel med
mjuka kanter. Mjuka.