Vaknade glad som en lärka, började jobba glad som en
lärka - fick ett sms - lärkan dog.
Min vän i laget ville inte springa 400m, hade ångest, jag som
"vill" springa 400m och aldrig får ångest skulle springa istället.
Av de fyra timmarna jag jobbade va det nog högst fem minuter
då jag inte tänkte på loppet. Jag kan inte säga att jag blir nervös
jag mår bara inte bra!
Men sprang gjorde jag till sist och kämpade mig till en tredje plats.
Bäst av allt är ju att vi vann hela skiten till sist :D så nästa år
blir det div 1. WIHO!
En sak är säker att när jag går och lägger mig ikväll så är lärkan tillbaka!

Take care